HEJ PÅ DIG MONICA

Om det inte vore för en tragisk brand den 12 maj förra året, hade hon idag fyllt 69.
Hon var ascool.




***********************

(Henke Larsson fyller också år idag, men det är oviktig info och så jäkla mer ovärt)

EN RIKTIG RENÄSSANSKVINNA

Ibland önskar jag verkligen att de åren jag lever nu hade varit förlagda till det svängande sextiotalet istället. Inte nödvändgtvis p.g.a av att jag är speciellt lockad av anything goes-mentaliteten, inte heller för att jag är direkt sugen på att under de nästkommande decennierna avskärma mig helt ifrån musik bara för att om 40 år kunna proklamera för alla ungdomar som orkar lyssna att på min tid fanns det minsan BRA band.
Nejnej. Grejen är helt enkelt bara den att brudarna var så jävla mycket hetare när då begav sig. Frisyrerna var snyggare, stilen var sexigare och den tidens kläder sparkar på allt vad H&M:s Madonnakollektion heter.
(Och vi ska inte ens tala om baddräkterna. Starta upp valfri 60-talsfilm innehållandes en strand- eller poolscen och jag blir tre gånger mer exalterad än under vilken jävla p-rulle som helst.)
I tell ya asså!

Nog för att jag har knäppa ideal och fetischer, men erkänn ni också (både killar och tjejer!) att brudar lika heta som Jean Shrimpton eller Audrey Hepburn knappt existerar längre.

Inte sånna som Claudine Longet heller för den delen.

Claudine Longet är en f.d skådespelerska, sångerska och dansare med ursprung i Frankrike och Paris. Hon började sin karriär i underhållningsbranschen som dansare på en Las Vegas-variant av Folies Bergère (En anrik Moulin Rouge-liknande venue i Paris med tjejer dansandes i banankjolar, tama leopader och annat festligt). Här mötte hon iallafall den sjönsjugande, och i mina ögon ack så töntige, kultfiguren Andy Williams. De gifte sig 1961, när hon var 19 och han 34.

Allså, ni har ingen aning om vem jag pratar om va? Nä, hon är ju inte precis känd här hos oss. Hjälper det om jag säger att hon var med i Åh Vilket Party (The Party); Filmen där Peter Sellers är indier och matar en papegoja, där hon sjunger den sötsliskiga låten Nothing To Lose, och där alla rider mini-elefant och blir jäkligt blöta mot slutet. Bra!

Men med späd röst och brytning på franska gör man sig ju helt klart bäst som sångerska. Det greppade hon också och under de kommande åren satsade hon mest på sin karriär som sångerska med endast sporadiska inhopp i diverse tv-serier samt en del försök till framgångboostar med hjälp av nepotistiska besök i en henne mans tv-show.

60-talet innehöll definitivt ett par guldår för många tjejer med France Gall-isk framtoning, tyvärr uteblev Claudines framgång, med undantag för några småhittar. Synd om du frågar mig.

Claudine Longet - Sugar Me

Jag vill verkligen inte bli för stor i orden, men med tanke på att det föregående årtiondets kvinnoideal faktiskt såg ut som ett avsnitt av The Donna Reed Show, är Claudine Longet ett perfekt typexempel för den "nya" tidens kvinna. Alltså en riktigt swingin' sixties chick. Att hon senare i livet även kom att -- enligt rådande mening -- skjuta ihjäl sin andra man (Känd skidåkare vid namn Spider Sabich), förstärker nästan bara den bilden.
En riktigt renässanskvinna alltså!

**************************

En Youtubevideo säger mer än tusen ord
En artikel om henne från People

(Förövrigt: Tar man en sådan som tjej som Claudine blandar med en grupp som Ronettes eller Shangri-Las och adderar 35-40 år av kulturell potpurri -- samt en lagom dos verklighetsförvanskning -- får man typ The Pipettes. Häftigt va?)

THINGS ARE GREAT IN GLOCCA MORRA

Fasen vad jag hatar vissa derivat av bloggkulturen. Okej, visst, vi har alla fattat att den är ett hälsosamt komplement till tidskriftsjournalistiken -- en värld där inte alla med tyckanderätt är fet och 40 -- men faktum är bloggens framfart håller på att förstöra det enda som faktiskt var bra med Elitjournalistsverige; folk kunde hantera en penna.
Jag menar OMG vafan, hela jävla tidningskiosken stinker ju av infekterade texter skrivan av medelmåttiga frilandsungar vars enda meriter är ett par veckors prao på Nerikes Allehanda samt två raffiga rader på någon gud så ovärd blogg.
Jag har haft svensklärare som kunde basha pannben med basebollträ om någon lämnade in EPA-alster liknande de jag dagligen TVINGAS konsumera.

Brains all over katedern. Splash! liksom

Skit ska skit ha. Har man inte vett nog att inse att ens analysförmåga luktar galla ska man hålla sig till sin blogg.


**************************

Jag vill vara som alla andra - Blogga och spy intetsägande och ogenomtänkta analyser på alla som har oturen nog att ramla in på min address. Jag vill kränga falska sanningar på bekostnad av er dyrbara tid och krama illusionen av att jag gör något som någon gillar. Jag vill kasta skit på folk som förtjänar det, naken och full klocka tre på natten, och hylla de få saker jag tycker om, kåt och lycklig klockan tre på dagen.
Min blogg kommer förmodligen handla om ALLT. Försök hålla till godo.